Förlust av underhåll
LV 13/2731
Nämndens plenum 13.6.2014
Förlust av underhåll. Behov av underhåll.
Med underhållsskyldig avses en person som med stöd av lag är skyldig att försörja någon annan. Enligt bestämmelserna i äktenskapslagen är makar underhållsskyldiga gentemot varandra.
I 5 kap. 4 § (509/2004) i skadeståndslagen bestäms det att om en person som var underhållsskyldig eller som annars försörjde någon annan har omkommit, har den som var berättigad till underhåll eller underhållsbidrag, eller som annars för sin försörjning varit beroende av den omkomne, rätt till ersättning för förlust av underhåll. Ersättningen för förlust av underhåll bestäms med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och vad den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter.
Enligt förarbetena till lagen (RP 167/2003) förutsätter ersättningen för förlust av underhåll att den som är berättigad till underhåll eller underhållsbidrag de facto blivit utan försörjning till följd av den underhållsskyldiges död. Till exempel en sådan till underhåll eller underhållsbidrag berättigad person som själv kan försörja sig efter den underhållsskyldiges död har således inte rätt till ersättning för förlust av underhåll. Varken i skadeståndslagen eller i dess förarbeten definieras vad som ska anses vara nödvändigt underhåll.
När behovet av underhåll bedöms beaktas den ersättningsberättigades möjligheter att själv försörja sig och övriga omständigheter. Som exempel på övriga omständigheter som bör beaktas kan nämnas en betydande egendom vars avkastning den som är berättigad till ersättning kan försörja sig på utan svårigheter. Däremot är det inte skäligt att förutsätta att den som har rätt till ersättning avstår från sin sedvanliga bostad eller sitt bohag i syfte att trygga sin försörjning.
Storleken på ersättningen för förlust av underhåll bestäms vedertaget i enlighet med beräkningsgrunderna i trafikskadenämndens normer och instruktioner. När ersättningen fastställs är utgångspunkten i regel den omkomnes och den efterlevandes årliga förvärvsinkomster. Om den omkomnes inkomster varit stora kan förlusten av underhåll inte anses utgöra all upptänklig försämring av den ekonomiska situationen, utan det uppskattade faktiska behovet av underhåll bör anses utgöra maximiersättningen. Prövningen gäller både den tid under vilken ersättning betalas och ersättningsbeloppet.
Enligt den utredning som nämnden haft tillgång till var den efterlevande makens årsinkomst under skadeåret 103 316,49 euro. Enligt bouppteckningsinstrumentet uppgick behållningen av den avlidnes egendom till 1 036 672,88 euro och behållningen av den efterlevande makens egendom till 683 534,88 euro. Vid avvittringen hade den efterlevande maken rätt till utjämning.
Nämnden konstaterade att syftet med den familjepension som betalas från trafikförsäkringen är att täcka förmånstagarens faktiska behov av underhåll. För nämnden hade det inte lagts fram någon utredning om den efterlevande makens levnadskostnader. I ärendet hade det dock inte ens hävdats att den efterlevande maken skulle ha blivit tvungen att t.ex. vidta arrangemang beträffande sitt boende till följd av att maken omkommit. På basis av den tillgängliga utredningen om den efterlevande makens förvärvsinkomster och övriga omständigheter bedömde nämnden att den efterlevande maken är kapabel att försörja sig utan svårigheter på ett sådant sätt att annat underhåll inte behövs. Nämnden fann därmed att den efterlevande maken inte hade rätt till sådan ersättning för förlust av underhåll som betalas från trafikförsäkringen.
Nämnden var enig.
