Löntagares inkomstförlust
Ersättningsgill skada utgör bl.a. lön inklusive olika tillägg, naturaförmåner, olika årliga premier som är kopplade till resultatet av företagets verksamhet och optioner. Noteras bör dock att skattefria prestationer av typen kostnadsersättning såsom dagpenningar och kilometerersättningar inte utgör ersättningsgill inkomstförlust.
Skada som skall ersättas kan uppkomma också om arbetsoförmågan leder till att någon social förmån senare betalas till ett lägre belopp än vad som skulle ha varit fallet om den skadelidande inte med anledning av trafikskadan hade varit arbetsoförmögen vid en tidpunkt som inverkar på förmånsbeloppet.
Bortfall av inkomster av s.k. skyddat arbete och av arbete i straffanstalt till följd av en trafikskada utgör skada som skall ersättas.
Syftet med ersättningen för inkomstförlust är att det ekonomiska bortfall som uteblivna inkomster förorsakar skall kompenseras. Däremot är t.ex. utebliven möjlighet att ta ut intjänad semester och utebliven rekreation eller motsvarande inte sådan skada som ersätts från trafikförsäkringen.
En tid i arbetslivet som blivit kort eller uppvisar många avbrott kan vara en anledning till att inkomstförlusten uppskattas. När det gäller personer som har anställning är det dock vanligare att man tillgriper genomsnittet av de 3-5 åren före skadan när inkomstförlusten fastställs. När genomsnittskalkyler uppgörs skall inkomsterna för jämförelseåren omvandlas till skadeårets nivå på det sätt som bestäms i lagen om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån.
Medeltal kan dock inte användas, om anställningsförhållandet och inkomstnivån är stabiliserade. I detta fall utgör inkomstnivån omedelbart före skadan underlag också för en fortlöpande ersättning.
När inkomstförlusten uppskattas i fråga om en person som har varit verksam i arbetslivet under en kort tid skall man beakta den sannolika uppgång i inkomstnivån som växande arbetserfarenhet skulle ha medfört. Om den skadelidande vid skadetidpunkten ännu inte var klar med sin yrkesutbildning skall hans eller hennes förväntade karriärutveckling inom yrket och den därmed sammanhängande inkomsthöjningen beaktas när ersättningen för inkomstförlust bestäms.
På grund av säsongsvariationer kan ersättningen för inkomstförlust bestämmas vara olika stor under olika perioder. Så bör man gå till väga om det belopp av förvärvsinkomster som den skadelidande har gått miste om eller andra omständigheter som inverkar på fastställandet av ersättning varierar under olika tider. Så bör man gå till väga särskilt om arbetsoförmågan är tillfällig.
Löntagares inkomstförlust som beror på tillfällig arbetsoförmåga
Ersättningen för övergående inkomstförlust baserar sig i allmänhet på en uppskattning i efterhand, dvs. på att en skada som redan uppkommit konstateras utgående från löneintyg, beskattningshandlingar eller motsvarande material.
Huvudregeln är att övergående inkomstförlust ersätts utifrån de inkomster som den skadelidande haft omedelbart före skadan. Också i fråga om övergående arbetsoförmåga kan det bli nödvändigt att fastställa en ersättning för inkomstförlust som varierar under olika perioder. Så förhåller det sig t.ex. när den skadelidande hade en tidsbegränsad anställning när trafikskadan inträffade och den tidsbegränsade anställningen upphör under tiden av arbetsoförmåga. I detta fall måste tiden efter den tidsbegränsade anställningens upphörande bedömas på basis av ett nytt avtal som redan har ingåtts eller andra sannolika alternativ.
I en del fall kan inkomstförlust ersättas till samma belopp som sociala förmåner. I sådana fall skall eventuella periodiska variationer i de sociala förmånerna beaktas.
Om arbetsoförmågan för en skadelidande som får deltidspension sträcker sig över 300 vardagar tillämpas samma ersättningsprincip som refereras i samband med framställningen om inkomstförlust för löntagare som drabbas av bestående arbetsoförmåga.
Från ersättningen för övergående inkomstförlust skall avdras sk. arbetstagarpremier till deras respektive belopp i sådana fall där ersättningen grundar sig på arbetsgivarens anmälan eller någon annan utredning om den skadelidandes faktiska löneinkomst. Avdraget i fråga görs i regel inte efter den månad under vilken 24 månader har förflutit sedan arbetsoförmågan började.(Denna 24 månaders regel tillämpas på trafikskador vilka inträffat 1.1.2006 och senare).
Trafikskadenämndens tillämpningsanvisning 7/2009.
Sk. arbetstagarpremier avdras inte från en ersättning som betalas på basis av arbetslöshetsförmån.
Sedvanliga utgifter för inkomstens förvärvande avdras inte från ersättningen för inkomstförlust.
Löntagares inkomstförlust som beror på bestående arbetsoförmåga
Fortlöpande ersättning för inkomstförlust som betalas till följd av trafikskada baserar sig på en medicinsk och juridisk bedömning att den skadelidande är varaktigt oförmögen att förtjäna inkomster genom arbete.
Kalkylen över inkomstförlusten uppgörs i respektive fall utgående från graden av arbetsoförmåga och den årliga inkomst som fastställs på basis av den skadelidandes inkomstnivå före trafikskadan.
Den årliga inkomsten fastställs på basis av utredningar från fall till fall, i första hand utgående från de löneuppgifter som arbetsgivaren gett när den skadelidande har en bestående och permanent anställning och det inte har inträffat några avsevärda förändringar i inkomstnivån. Den årliga inkomsten kan också grunda sig på beskattningsuppgifter för skadeåret eller året före detta.
I kalkylen är det möjligt att använda medeltalet för flera (3-5) års beskattningsuppgifter bara om den skadelidandes årsinkomster har varierat mer än obetydligt. Avsikten med användningen av medeltal är att hindra att den årliga inkomsten på basis av exceptionella år fastställs till ett belopp som avviker från den faktiska inkomstnivån.
Beskattningsuppgifterna behövs emellertid för att det skall vara möjligt att kontrollera om inkomsterna har varierat på så sätt att den årliga inkomsten bör bestämmas på basis av medeltalet för flera års inkomster. Se vad som i punkt 2 sägs om inhämtande av och förvaring av beskattningsuppgifter.
Erhållandet av deltidspension förutsätter bl.a. att pensionstagaren vid sidan av pensionen intjänar ett viss mängd förvärvsinkomster genom att arbeta deltid. Om den skadelidande är deltidspensionerad när han eller hon blir arbetsoförmögen upphör utbetalningen av deltidspension 300 vardagar efter arbetsoförmågans början (bestämmelsen är förenlig med den 300 dagar långa dagpenningsperiod om vilken det bestäms i sjukförsäkringslagen). Det innebär att man till ersättningen för inkomstförlust i fråga om en deltidspensionerad skadelidande 300 vardagar efter arbetsoförmågans början skall räkna både bortfallet av arbetsinkomster och bortfallet av deltidspension.
Fortlöpande ersättning för inkomstförlust baserar sig i allmänhet åtminstone delvis på uppskattning. Därför kan ersättningen i fråga i allmänhet inte bestämmas absolut exakt. Eftersom redan ersättningen för inkomstförlust alltid baserar sig på en uppskattning är det vanligtvis inte befogat att dra av sk. arbetstagarpremier från en fortlöpande ersättning.
