Skuldfördelning
LV 08/1939
Nämndens plenum
Händelseförloppet
A körde längs en landsväg med paketbil. Bakom honom körde en personbil som aldrig identifierades. Bakom den körde Y på en motorcykel och bakom Y körde X, likaså på en motorcykel.
X berättade i sin vittnesutsaga att Y hade börjat köra om den framförvarande personbilen. Personbilen hade i omkörningssyfte börjat förflytta sig vänsterut när Y:s motorcykel redan var jämsides med den. Då bilen och motorcykeln nästan nuddade vid varandra hade Y enligt X väjt åt vänster och förlorat kontrollen över sin motorcykel. Personbilen hade återvänt till sin egen körfil. Y hade slungats av, och motorcykeln hade kolliderat med paketbilens bakre hörn.
Försäkringsanstaltens ersättningsbeslut
A sökte ersättning för skadorna på paketbilen från trafikförsäkringen för Y:s motorcykel.
Försäkringsbolaget avslog ersättningsanspråket med motiveringen att något vållande av trafikskada inte hade förelegat på motorcykelföraren Y:s sida. Det hade inte heller visats att motorcykeln hade rört sig på ett sätt som stred mot trafikreglerna.
Anhållan om utlåtande
A var missnöjd med ersättningsbeslutet och bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande. I sin anhållan om utlåtande yrkade han på att den skada som hade drabbat paketbilen skulle ersättas från den trafikförsäkring som hade meddelats för Y:s motorcykel. Enligt A hade Y på basis av vad vittnet X och en person som A haft som passagerare berättat börjat köra om två fordon utan att förvissa sig om att det framförvarande fordonet inte inleder en omkörning, det också. I varje fall hade motorcykeln i den aktuella situationen rört sig på ett sätt som stred mot trafikreglerna.
NÄMNDENS UTLÅTANDE
Skuldfördelning
I 8 § i trafikförsäkringslagen föreskrivs det att om en av motorfordon förorsakad trafikskada har drabbat ett annat motorfordon utgår ersättning för skadan inte från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick. I 2 mom. i samma paragraf sägs det att om det även på den sida där skada uppkom förekom vållande eller något annat sådant förhållande som sägs i 1 mom. ska rätten bestämma, med beaktande av alla till skadan bidragande omständigheter, i vad mån och till vem ersättning ska utgå.
Från trafikförsäkringen ersätts med stöd av den ovan nämnda 8 § i trafikförsäkringslagen en skada som ett motorfordon har orsakat ett annat antingen till följd av vållande eller till följd av att fordonet rörde sig eller stod på sätt som stred mot trafikreglerna. I det sist nämnda fallet är det fråga om ansvar oberoende av vållande, och ersättningsansvar uppkommer genom att fordonet har rört sig på ett sätt som stred mot trafikreglerna. Som högsta domstolen har konstaterat i sitt avgörande HD 1998:103 är syftet med denna ersättningsgrund att trygga rätten till ersättning för en part som följt trafikreglerna och råkat ut för en trafikskada utan egen förskyllan i en situation som beskrivs i lagrummet, när inget vållande förekommit hos motparten.
I 14 § i trafikförsäkringslagen sägs det vidare att om den skadelidande har rätt till ersättning från två eller flera trafikförsäkringar med anledning av en och samma trafikskada, svarar försäkringsbolagen härför en för alla och alla för en.
I det aktuella fallet var det ostridigt att motorcykeln som kördes av Y hade kolliderat med vänstra bakhörnet på den paketbil som A körde. Av utredningen i ärendet att döma hade kollisionen inte orsakats av vållande som förekommit hos Y, i stället hade trafikskadan uppkommit genom vållande av den som kört den oidentifierade personbilen. Personbilens registerbeteckning hade inte kunnat klarläggas, och därmed inte heller det trafikförsäkringsbolag som hade hand om personbilens trafikförsäkring. I ärendet var det likaså ostridigt att paketbilsföraren A inte hade varit vårdslös i situationen och inte heller hade handlat i strid med trafikreglerna. Frågan gällde således om det är möjligt att grunda ersättningsansvar på den omständigheten att ett fordon rört sig på ett sätt som strider mot trafikreglerna i en situation där det är känt att trafikskadan har uppkommit genom vållande av någon som kört en bil som inte kunnat identifieras.
De ersättningsgrunder som räknas upp i 8 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen kan tillämpas parallellt, och den som yrkar på ersättning kan åberopa vid sidan av motpartens vållande också bl.a. den omständigheten att fordonet rört sig på ett sätt som strider mot trafikreglerna. Om ingen utredning om vållandet hos den som orsakat skadan kan visas kan den skadelidande hänvisa enbart till att fordonet rört sig på ett sätt som strider mot trafikreglerna. I den ovan refererade 8 § i trafikförsäkringslagen förutsätts det inte som grund för ersättningsansvar någon särskild orsak till att fordonet rört sig i strid med trafikreglerna. Det innebär att bestämmelsen inte heller begränsar ersättningsansvaret i en situation där fordonet till följd av en tredje parts vållande rört sig på ett sätt som strider mot trafikreglerna.
Som ovan anges hade Y förlorat kontrollen över sin motorcykel därför att personbilsföraren i strid med trafikreglerna hade börjat köra om A:s paketbil efter att Y redan hade börjat köra om personbilen. Y:s motorcykel hade kolliderat med A:s paketbil. Något vållande av trafikskada hade inte förelegat på Y:s sida, men Y:s motorcykel har rört sig på ett sätt som strider mot trafikreglerna. Det försäkringsbolag som har meddelat trafikförsäkringen för Y:s motorcykel är därmed enligt 8 och 14 § i trafikförsäkringslagen skyldigt att, oberoende av Y:s vållande, ersätta skadorna på A:s paketbil från trafikförsäkringen för Y:s motorcykel.
Nämnden rekommenderade därmed bolaget att ersätta skadorna på A:s paketbil från trafikförsäkringen för Y:s motorcykel.
Nämnden var enhällig.
