Medvållande. Passagerare. LV 05/1292
A var passagerare i personbilen X, som vid en busshållplats på en riksväg kolliderade med en personbil som nästan helt och hållet stod på körbanan. Föraren i personbil X hade alkoholhalten 1,79 promille i blodet efter färden.
Frågan i nämnden gällde huruvida försäkringsbolaget med åberopande av 7 § 3 mom. i trafikförsäkringslagen kan förvägra A ersättning på grund av hennes medvållande.
Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersättsfrån trafikförsäkringenen skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom.
Vid tidpunkten för skadan föreskrevs det i 7 § 3 mom. (656/1994) i trafikförsäkringslagen att om någon åsamkat sig personskada vid framförande av fordon i sådant tillstånd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 1,2 promille eller han hade minst 0,60 milligram alkohol per liter i sin utandningsluft, betalas ersättning från fordonets försäkring endast om synnerligt skäl därtill föreligger. Detsamma gällde enligt lagrummet i fråga även passagerare som befann sig i fordonet när skadan inträffade, även om han visste eller borde ha vetat att föraren befann sig i ovan nämnt tillstånd.
Högsta domstolen har i sitt prejudikat HD:2005:145 ansett att den ovan nämnda bestämmelsen kan och därmed också skall tolkas på det sätt som gemenskapsrätten förutsätter. Detta innebär att ersättningarna till passagerare på basis av denna bestämmelse kan sänkas endast i synnerligen exceptionella situationer.
Med beaktande av den ståndpunkt beträffande tolkningen av det på fallet tillämpliga 7 § 3 mom. i trafikförsäkringslagen som högsta domstolen har intagit i sitt ovan nämnda prejudikat samt utredningen i ärendet ansåg nämnden att det inte är befogat att begränsa A:s rätt till ersättning för de personskador som åsamkats henne.
Nämnden var enig.
