Ersättningar till arbetsgivaren
LV 07/391 nämndens plenum
A hade varit med om en trafikskada 12.7.2005. På grund av de skador han ådragit sig vid den var han arbetsoförmögen 12.7 -25.9.2005. Det försäkringsbolag som ansvarade för trafikskadan hade betalt ersättning till A:s arbetsgivare för sjuklönen och till A för att denne gått miste om ackordersättningar.
A:s arbetsgivare hade dessutom yrkat på ersättning för semesterersättning som A hade intjänat, semesterpenning, intjänad tjänsteårsersättning och intjänade skiftledigheter.
Försäkringsbolaget bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande om huruvida de ovan nämnda anspråken på ersättning från trafikförsäkringen var grundade eller ej.
I sitt svaromål åberopade A:s arbetsgivare nämndens utlåtande LV 06/421 och Ersättningsnämnden för trafikskadeärendens beslut 27/88 och konstaterade att bolaget på grundval av dem hade ansökt om ersättning hos försäkringsbolagen för semester, semesterpenning och skiftledigheter.
NÄMNDENS UTLÅTANDE
Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom från trafikförsäkringen.
Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada enligt 5 kap. 2- 5 § och 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).
Vid tidpunkten för skadan föreskrevs det i 5 kap. 2 § i skadeståndslagen att den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada äger rätt att utfå ersättning för sjukvårdskostnad och andra utgifter till följd av skadan, för minskning i inkomst eller uppehälle, för sveda och värk samt lyte eller annat bestående men.
I ärendet var det fråga om arbetsgivarens rätt att få ersättning för arbetstagarens sjuklön samt för semester, semesterpenning och skiftledighet. Nämnden hade tidigare ansett att arbetsgivaren hade haft rätt att få ersättning för dem.
Utgångspunkten i fråga om ersättningar som betalas med stöd av trafikförsäkringslagen och skadeståndslagen är att ersättning betalas bara för skada som till följd av skadefall direkt har åsamkats den skadade själv. När det gäller förmögenhetsskador som åsamkats tredje man vid personskada upptar lagen bestämmelser om ersättning för förlust av underhåll och för begravningskostnader. I rättspraxis (bl.a. HD 1984 II 61) har det ansetts att rätten att få ersättning kan övergå på arbetsgivaren när denne har betalt lön för tiden av arbetsoförmåga till sin arbetstagare. Arbetsgivaren har rätt att få ersättning bara för sådan förlust för vilken arbetstagaren skulle ha rätt till ersättning från försäkringen. En förmögenhetsskada som en tredje man har drabbats av ersätts däremot inte, om arbetsgivaren lider förlust av affärsinkomst på grund av att den arbetsinsats som en arbetstagare som drabbats av personskada skulle ha stått för inte kan tas i bruk. Det är då fråga om tredje mans skada som inte ersätts utan en bestämmelse i lag.
Arbetsgivaren hade alltså rätt att få ersättning för den sjuklön som hade betalts för tiden 25.7- 25.9.2005. Semesterpenningen skulle också ersättas. Arbetsgivaren hade däremot inte rätt till ersättning för vare sig semester eller skiftledighet eftersom den skadelidande själv enligt 5 kap. 2 § i skadeståndslagen har rätt att få ersättning bara för minskning i inkomst, alltså ekonomisk skada.
Nämnden var enhällig.
