En personbil som registrerats i Belgien hade vid en trafikskada iFinlandskadats så, att det inte var lönt att reparera den. Frågan i trafikskadenämnden gällde enligt vilket lands prisnivå fordonets gängse värde bör fastställas.
Nämnden konstaterade i sitt utlåtande att som ett fordons gängse värde i vedertagen ersättningspraxis har betraktats det värde som fordonet haft i den skadelidandes besittning omedelbart före skadefallet. Med detta avses det kontantpris som den skadelidande skulle ha kunnat få vid en kontantaffär, om fordonet hade sålts strax före skadetillfället. När fordonets gängse värde fastställs beaktas bl.a. motsvarande fordons marknadspriser och beträffande det skadade fordonet dess individuella skick, utrustningen, tiden för ibruktagandet, årsmodellen, användningssättet och antalet kilometer som körts. Priserna på bilar i bilaffärerna avser begärda priser ochkaninte som sådana ligga till grund för fastställandet av bilens gängse pris.
I fråga om ett fordon som registrerats utomlands ansåg nämnden att det är ändamålsenligt att uppskatta fordonets gängse värde på basis av prisnivån i registreringslandet, om i ärendet inte anges några särskilda grunder för användningen av prisnivån i något annat land. Eftersom fordonet i det aktuella fallet hade registrerats i Belgien och det i ärendet inte hade angetts några grunder för avvikelse från den ovan beskrivna huvudregeln ansåg nämnden att fordonets gängse värde skall fastställas utifrån prisnivån i Belgien.
Nämnden konstaterade ytterligare att sådan tilläggsutrustning vars syfte har varit att förbättra bilens användbarhet i finska förhållanden intekananses ha en likadan värdehöjande inverkan vid försäljning av bilen på den belgiska marknaden som vid försäljning iFinland. Denna tilläggsutrustningkandock beaktas i någon mån när bilens gängse värde fastställs.
