Inledning
I syfte att främja enhetligheten i ersättningspraxis utfärdar trafikskadenämnden s.k. ersättningsnormer i fråga om sådana skadeståndsposter och faktorer i anslutning till bestämmandet av ersättning som i stor utsträckning har karaktären av bedömningsfrågor. Vid utfärdandet av normer följer nämnden utvecklingen inom rättspraxis.
Det är inte möjligt för alla skadeståndsposters del att genom normer reglera det belopp som skall ersättas. Detta gäller särskilt ersättningen för kostnader som har uppkommit med anledning av skada. En av skadeståndslagens grundläggande principer är principen om full ersättning. Att en norm eller instruktion saknas indikerar alltså inte att t.ex. en kostnad som står i orsakssamband med en trafikskada inte bör ersättas från trafikförsäkringen. Enligt huvudregeln skall skador som har ett orsakssamband med en trafikskada ersättas från trafikförsäkringen.
I skadeståndslagen har beloppet av den ersättning som skall betalas begränsats på många olika sätt, bl.a. utgående från vad som kan anses vara nödvändigt och skäligt och t.o.m. genom behovsprövning. Dessutom är den som tillfogats skada skyldig att begränsa skadan. I vissa fall kan ersättningen sänkas eller förvägras helt och hållet på basis av den skadelidandes medvållande.
I tillämpningsanvisningarna ingår närmare instruktioner samt exempelkalkyler som handlar om tillämpningen av normerna i enskilda fall.
