Diverse kostnader LV 05/93
Portokostnader
X, som hade skadats i en trafikolycka, hade yrkat att hennes kostnader för sändande av anspråk på läkemedelsersättningar till försäkringsanstalten skulle ersättas från trafikförsäkringen.
Nämnden konstaterade att det i 69 § i lagen om försäkringsavtal (543/1994) föreskrivs att den som söker ersättning skall överlämna till försäkringsgivaren de handlingar och uppgifter som behövs för utredning av försäkringsgivarens ansvar och som skäligen kan krävas av honom med beaktande även av försäkringsgivarens möjligheter att skaffa utredning. I vedertagen ersättningspraxis har det ansetts att kostnader som följer av denna på lag baserade skyldighet för den skadelidande att lämna uppgifter inte skall ersättas från trafikförsäkringen.
Nämnden ansåg att framställandet av ersättningsanspråk till försäkringsanstalten ingår i den ovan nämnda skyldigheten att lämna uppgifter. Således bör de X:s kostnader för sändande av ersättningsanspråken inte ersättas från trafikförsäkringen.
Telefonkostnader
X hade yrkat på ersättning också för telefonkostnader som hon hade haft. Hon har nämnt att kostnaderna förorsakats av samtal för beställning av tid hos läkare.
Nämnden konstaterade att telefonkostnader som omedelbart beror på trafikskada, såsom extra kostnader som beror på samtal som är nödvändiga för vården av den skadade, skall ersättas från trafikförsäkringen med stöd av 5 kap. 2 § i skadeståndslagen.
Nämnden ansåg att samtal för beställning av tid hos läkare som företagits för vård av skador uppkomna i en trafikolycka är sådana att extra kostnader för dem bör ersättas från trafikförsäkringen.
Från trafikförsäkringen är det möjligt att betala ersättning endast för skador som uppkommit i verkligheten. Den skadelidande är skyldig att bevisa skadornas omfattning. Om fullt bevis för skadans omfattning inte går att få eller om omfattningen kan anges endast med svårighet, skall skadan bedömas efter skälighet.
X hade inte presenterat någon närmare utredning om de extra telefonkostnader som hade uppkommit i verkligheten. I brist på närmare utredning ansåg nämnden att det ersättningsbelopp som försäkringsanstalten hade betalt, 10 euro, var en skälig ersättning för X:s telefonkostnader.
